alltid ska det vara något.

varför är det aldrig min tur?
jag är så trött och stå i den evighets långa kön..
jag har inte tålamod längre. jag vill slå mig till ro.
jag kanske är för ivrig men vem klagar? alla vill få den chansen.
överallt ser man den. man blir aldrig av med den.
man sitter där på sidan av som ett fån. önskar att man någongång kunde få vara personen som bli iaktagen.
men det är bara och inse. man blir aldrig kvitt den.
man får helt enkelt ta en kölapp. ställa sig i kö och tålmodigt vänta på sin tur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0