utifall det är några nya läsare som hittar hit så tänkte jag berätta lite om mig själv.
jag heter då amanda och fyller 17 år den 24 maj (snart alltså). går första året på John Bauer gymnasiet inriktning IT-media, ibland undrar jag om det verkligen var det rätta valet för mig och jag har tänkt flera gånger på att byta. men sorligt nog så är jag för lat för att söka om och tanken på att gå om ettan finns inte på kartan.

jag själv som person kan jag beskriva som ganska skitzo. ena sekunden kan jag vara hur glad som helst och andra sekunden kan jag vara nere eller allmänt sur. dom som känner mig som allra bäst vet om det här.
jag kan vara ganska social men det beror helt på vilken typ av människa jag har att göra med. är personen själv hyfsat social så är jag också det.
när jag blir sur så håller det i sig ett bra tag och jag ger mig inte i första taget. dehär kan vara jobbigt för människor i min närvaro men det är även jobbigt för mig. jag har så mycket stolthet i min kropp så det är väldigt svårt för mig att svälja den dom gånger jag vet att jag har fel. jag gillar inte att erkänna att jag har fel.
enormt envis är jag också. det är nog den som är min starka sida. vad det än gäller så ska jag vara värst och om det inte går så blir jag enormt besviken på mig själv och sur mot allmänheten. (nu låter jag som världens tråkigaste människa) men jag har också ett stort hjärta. förut hade jag inte samvete för 5 öre och jag vara bara egoist och elak. men nu så har ett samvete börjat gro inom mig och jag faktiskt tycker synd om människor. aa dedär är svårt för mig att förklara.
jag har ganska svårt för att vara glad för de jag har. jag tror att jag alltid kommer att ha de så bra som jag har, men det är inte alltid de är så. jag har svårt för att visa mig svag. om någor sorligt händer eller om jag är ledsen så vill jag helst inte visa det för någon. då håller jag mig hellre i bakgrunden och släpper ut känslorna när jag är ensam.

jag har familj och pojkvän. mina föräldrar är skilda sen många år tillbaka och jag bor hos min pappa varannan helg och resten hos mamma. de duger väl, inget jag mår dåligt över. har aldrig mått dålig av att dom skilt sig, jag har bara accepterat de.
min pojkvän emil har en stor roll i mitt liv. vi har bara varit tillsammans i snart 5 månader men ändå så känns det som om vi har känt varandra dubbelt så länge. ett sånt här slags förhållande har jag aldrig varit med om, aldrig varit med om någon som ställer upp så pass mycket, aldrig varit med om att någon älskar mig så pass mycket och aldrig varit med om någon som kan stå ut med mig så pass mycket.
första gången vi ens träffa varandra, ens såg varandra för första gången så tyckte jag inte alls om honom. jag ville bara bort från honom (dehär var på konrad) jag tyckte bara han var jobbig.
men någon månad senare så hörde cindy av sig och ville att jag skulle med henne och några kompisar och festa. självklart ville jag med. hade inte träffat cindy sen skolavslutningen typ.
när jag kom dit så var emil också där och jag kände verkligen hur jag bara ville därifrån. men kvällen blev väldigt lyckad om man bortser från några händelser och dagen därefter så hörde han av sig via sms och sen den dagen så började vi att träffas och känslorna bara växte och växte. jag har alltid sett vårat förhållande som ödet. för jag menar hur stor chans var det att vi skulle träffas sådär igen?
ja, han är verkligen något extra som jag kommer hålla hårt vid. jag älskar dig emil :)<3

kompisar har jag faktiskt också. jag umgås mest med killkompisar nu för tiden. de gjorde jag också när jag var mindre och jag trivs nog egentligen bäst med det.
jag har tappat ganska mycket av mina tjejkompisar, eller nästan alla. visst har man lite kontakt och så, men det är inte alls samma sak som förr. det är lite tråkigt tycker jag men jag ska inte tycka synd om mig själv. de är ju inte direkt så att jag har försökt att ta upp kontakterna igen. nej, jag trivs rätt bra som det är nu. men det är klart, klart man saknar någon som man kan göra alla dedär tjejsakerna med. snacka massa skit och bara vara.

jag är stalltjej och har varit sen jag var ungefär 6 år. jag gick på ridskolan här i hallsta till ungefär 11-12 års ålder? slutade och fick en b-ponny som hette sirka och jag hade jätte kul med henne. en väldigt bra tid. jag växte ur henne och hade sen en d-ponny som heter wiktor. han var väldigt speciell och jag fick många vredes utbrott på honom. han vart såld och jag var utan häst ett tag. mja, sedan vart det en storhäst som jag har kvar än idag. power olympic men som jag kort och gott kallar för mannet. efter jag haft honom i någon månad så dog sirka i en olycka. det var en väldigt svår tid för hela familjen eftersom mina systrar också haft lite att göra med henne.  
ja somsagt jag har kvar mannet än idag och han är som min bästa vän. vi tränar och tävlar tillsammans och bara jobbar på de saker som kan förbättras. vi chillar också en hel del och då & då får välbåde han och jag nått utbrott.
ett riktig charmtroll :)
jag har två katter också. jag tycker inte särskilt mycke om någon av dem. den ena är sur hela tiden och man får knappt röra honom. han heter felix.
den andra är översocial och klarar knappt att vara ensam. en enda dörr som är stängd klöser han på tills man öppnar. han heter gucci.

jag vet inte riktigt om jag orkar skriva så mycket mer. det finns faktiskt så mycket att säga om mig. speciellt min personlighet men ja somsagt jag orkar inte.

jag ska nog gå och ta mig lite glass tror jag :)

pusspåer