jag hatar dig.
kan du ge dig nån jävla gång!

skriver mycke idag kom jag på nu. brist på liv kanske?
svartsjuka är inte de något ganska intressant ändå? jag tror jag tycker de nu faktiskt när jag tänker efter.
jag hatar när jag själv är svartsjuk, de är verkligen en pain in the ass.
när andra är svartsjuka så är det ganska intressant. vad blir andra svartsjuka på? vart går gränsen när dom inte tål något mer och svartsjukan tar över? hur reagerar dom? hur tar de hand om problemet?
själv vet jag inte hur jag tar hand om min svartsjuka. jag tar nog inte hand om den alls. jag blir sur utav helvete och vill vara för mig själv. sura ett bra jävla tag och hoppas på att efter ett tag att någon orkar bry sig.
jag har väldigt lätt för att bli svartsjuk, en dålig sida hos mig.
med min svartsjuka så kommer inte bara irritationen fram utan också en massa massa frågor. frågor som jag kan tänka på hur länge som helst, sådana där jobbiga frågor som jag inte orkar ta upp med någon människa utan som jag bara låter finnas kvar där i huvudet och skava.
konstigt? ja, jag vet men det är också så jag funkar.
jag är ingen sådan person som tar upp disskutioner, har ingen ork för sånt, låter de hellre vara. oftast så funkar jag så.
orkar inte visa mig svag. svag visar jag mig bara när det verkligen behövs, när allt som finns inom mig bubblar över och jag inte orkar mer.

svartsjuka är något som borde utrotas. det borde finnas någon slags behandling så allt bara försvann. fan va lätt det skulle vara. jag skulle må mycket bättre med mig själv om jag inte var så svartsjuk. men ja, thats life.

nu skulle jag vilja skriva massor utav elaka saker men tror att jag skippar de faktiskt.

nu ska jag hem till bark och avreagera mig.
ganska bra botemedel

hej!