my heart gives a bit

jag vill börja dehär inlägget med att klaga på min buss. 511:an alltså. jag förstår inte att de ska vara så jäkla svårt att slänga in en dubbelbuss? de är alltid proppfullt när vi på sista hållplatsen skagå på, och om man inte krigar sig in så får man stå. jag hatar att börja min morgon så. som imorse, då fick jag stå och de är faktiskt jobbigt. varmt är de också och man får ont i benen.
klag, klag. men jag blir bara så otroligt trött.

jaha, skolan nu då. är på nått konstigt humör som jag inte riktigt kan förklara. men jag känner inte för att prata med någon, eller vara involverad i nå samtal. sitter här för mig själv och läser bloggar och har musik i öronen.
svenskan börjar väl snart skulle jag tro. och de påminde mig att jag måste lämna in mitt svenska arbete innan de är försent. de kanske de redan är, men ändå.

jag känner inte alls för att gå i skolan idag. de gör jag nog aldrig, men idag så känner jag verkligen att jag vill bara hem och sova eller nå! eller nej. jag vill att emil ska sluta jobbet och följa med hem. så kan vi ligga i sängen tillsammans och sova. de lät 1000000 gånger bättre.

nej nu börjar svenskan. hör av mig sen nångång.

hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0